| 1. |
- Engström, Karin, et al.
(author)
-
Evaluation of the impact of genetic polymorphisms in glutathione-related genes on the association between methylmercury or n-3 polyunsaturated long chain fatty acids and risk of myocardial infarction : a case-control study
- 2011
-
In: Environmental Health. - : BioMed Central (BMC). - 1476-069X. ; 10:33
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background: The n-3 polyunsaturated fatty acids eicosapentaenoic acid and docosahexaenoic acid, which are present in fish, are protective against myocardial infarction. However, fish also contains methylmercury, which influences the risk of myocardial infarction, possibly by generating oxidative stress. Methylmercury is metabolized by conjugation to glutathione, which facilitates elimination. Glutathione is also an antioxidant. Individuals with certain polymorphisms in glutathione-related genes may tolerate higher exposures to methylmercury, due to faster metabolism and elimination and/or better glutathione-associated antioxidative capacity. They would thus benefit more from the protective agents in fish, such as eicosapentaenoic+docosahexaenoic acid and selenium. The objective for this study was to elucidate whether genetic polymorphisms in glutathione-related genes modify the association between eicosapentaenoic+docosahexaenoic acid or methylmercury and risk of first ever myocardial infarction. Methods: Polymorphisms in glutathione-synthesizing (glutamyl-cysteine ligase catalytic subunit, GCLC and glutamyl-cysteine ligase modifier subunit, GCLM) or glutathione-conjugating (glutathione S-transferase P, GSTP1) genes were genotyped in 1027 individuals from northern Sweden (458 cases of first-ever myocardial infarction and 569 matched controls). The impact of these polymorphisms on the association between erythrocyte-mercury (proxy for methylmercury) and risk of myocardial infarction, as well as between plasma eicosapentaenoic+docosahexaenoic acid and risk of myocardial infarction, was evaluated by conditional logistic regression. The effect of erythrocyte-selenium on risk of myocardial infarction was also taken into consideration. Results: There were no strong genetic modifying effects on the association between plasma eicosapentaenoic+docosahexaenoic acid or erythrocyte-mercury and risk of myocardial infarction risk. When eicosapentaenoic+docosahexaenoic acid or erythrocyte-mercury were divided into tertiles, individuals with GCLM-588 TT genotype displayed a lower risk relative to the CC genotype in all but one tertile; in most tertiles the odds ratio was around 0.5 for TT. However, there were few TT carriers and the results were not statistically significant. The results were similar when taking plasma eicosapentaenoic+docosahexaenoic acid, erythrocyte-selenium and erythrocyte-mercury into account simultaneously. Conclusions: No statistically significant genetic modifying effects were seen for the association between plasma eicosapentaenoic+docosahexaenoic acid or erythrocyte-mercury and risk of myocardial infarction. Still, our results indicate that the relatively rare GCLM-588 TT genotype may have an impact, but a larger study is necessary for confirmation.
|
|
| 2. |
- Lundh, Thomas, et al.
(author)
-
Spårelement i blodkroppar från väster- och norrbottningar 1990-99
- 2002
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Sexton spårelement bestämdes i blodkroppar från 600 kvinnor och män i åldrarna 25-74 år från Västerbotten och Norrbotten. Med Induktiv kopplad plasma (ICP-MS) bestämdes aluminium (Al), vanadin (V), mangan (Mn), kobolt (Co), nickel (Ni), koppar (CU), zink (Zn), selen (Se), rodium (Rh), palladium (Pd), kadmium (Cd), antimon (Sb), wolfram (W), platina (Pt) och bly (Pb). Dessutom bestämdes med atomfluorescens kvicksilver (Hg). Cd-koncentrationerna är av en nivå som kopplats samman med lätt toxicitet. Medianhalterna av Pb och Hg ligger långt under de som satts i samband med toxiska effekter. Variationen var emellertid hög; de högsta halterna är i nivå med dem som anses kunna orsaka ogynnsamma effekter. I en multivariat modell utvärderades effekter av kön, ålder, rökvanor och kalenderår. Framför allt för Cd, men i viss mån också för Hg, hade rökare högre halter än icke-rökare. Kvinnor hade högre halter av Cd och Pb än män. Det fanns klart stigande halter av Cd och Hg med stigande ålder. Vid jämförelse mellan prover tagna 1990, 1994 och 1999 hade en markant sänkning skett av Pb (ca 6% per år), Hg (ca 6% per år) och Cd, men i det fallet bara för män (6% per år), inte för kvinnor. Detta beror sannolikt på minskade utsläpp av dessa metaller, med sjunkande exponering som följd. För Pb och Cd bör sänkningen i exponering ha varit högre än 6% per år, eftersom tidigare ådragen kroppsbörda har en tendens att fördröja en sänkning i blodkroppar. Det finns skäl att även fortsättningsvis följa utvecklingen av metallhalter i blod. För halterna av Al, V, Mn, Co, Ni, Cu, Zn, Se, Rh, Pd, Sb, W och Pt i prover tagna 1999 finns mindre möjligheter att jämföra med andra studier. De funna halterna är emellertid i paritet med det fåtal andra undersökningar som finns. Det fanns en rad associationer mellan halter av olika element. Av särskilt intresse är korrelationerna mellan Pt, Pd and Rh, vilka har spritts i miljön genom användning av katalytiska avgasrenare i bilar. Detta fynd förtjänar vidare undersökningar. Se och Hg var också relaterade, troligen p g a gemensam källa i form av fisk, möjligen också gemensamma bindningar i kroppen.
|
|
| 3. |
- Wennberg, Maria, 1974-, et al.
(author)
-
Fish consumption and myocardial infarction : a second prospective biomarker study from northern Sweden
- 2011
-
In: American Journal of Clinical Nutrition. - : American Society for Nutrition. - 0002-9165 .- 1938-3207. ; 93:1, s. 27-36
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Background: A beneficial role of fish consumption on the risk of myocardial infarction (MI) has been reported, mostly ascribed to n-3 fatty acids. However, fish also contains methylmercury, which may increase the risk of MI.Objective: Describe how fish consumption and erythrocyte concentrations of mercury (Ery-Hg) and selenium (Ery-Se) are related to the risk of MI, and whether n-3 fatty acids (eicosapentaenoic and docosahexaenoic acid) in plasma phospholipids (P-EPA+DHA) are protective.Design: This is a case-control study nested within the northern Sweden cohort with prospectively collected data and samples. It comprises 431 cases with an MI after data and sample collection, including 81 sudden cardiac deaths (SCD), and 499 matched controls. Another 69 female cases with controls from a breast cancer screening registry were included in sex-specific analyses.Results: Odds ratio (OR) for the third tertile versus the first were for Ery-Hg: 0.65 (95% CI: 0.46, 0.91); Ery-Se: 0.75 (95% CI: 0.53, 1.06) and P-EPA+DHA: 0.78 (95% CI: 0.54, 1.11). No association was seen for reported fish consumption. Multivariate modelling did not change these associations significantly. Sex-specific analyses revealed no differences in risk associations for Ery-Hg, but a tendency to a higher protective association with P-EPA+DHA for women. High levels of Ery-Se were associated with increased risk of SCD.Conclusions: Ery-Hg, a stable biomarker for fish consumption, is associated with a decreased risk of MI. The result indicates a protective effect of fish consumption against MI, even though data on self-reported fish consumption do not reveal any clear protective association.
|
|
| 4. |
- Wennberg, Maria, 1974-, et al.
(author)
-
Fish intake, mercury, long-chain n-3 polyunsaturated fatty acids and risk of stroke in northern Sweden
- 2007
-
In: British Journal of Nutrition. - 0007-1145 .- 1475-2662. ; 98:5, s. 1038-1045
-
Journal article (peer-reviewed)abstract
- Results of previous studies on fish intake and stroke risk have been inconclusive. Different stroke types have often not been separated. Our aim was to elucidate whether intake of fish, Hg or the sum of proportions of fatty acids EPA (20:5n-3) and DHA (22: 6n-3) influence the risk of haemorrhagic or ischaemic stroke. Within a population-based cohort from a community intervention programme, 369 stroke cases and 738 matched controls were identified and included in the present nested case-control study. Information on fish intake had been recorded at recruitment, i.e. before diagnosis. Hg levels were determined in erythrocyte membranes, also collected at recruitment, and the relative content of fatty acids was measured in erythrocyte membranes or plasma phospholipids. The results showed that in women there was a non-significant decrease in stroke risk with increasing fish intake (OR 0·90 (95 % CI 0·73, 1-11) per meal per week). The risk in women differed significantly (P=0·03) from that in men, in whom the OR for stroke rose with increasing fish intake (OR 1·24 (95 % CI 1·01, 1·51) per meal per week). The corresponding risk in men for Hg was 0·99 (95 % CI 0·93, 1·06), and for the sum of proportions of EPA and DHA 1·08 (95 % CI 0·92, 1·28). We conclude that the relationship between stroke risk and fish intake seems to be different in men and women. Increased levels of EPA and DHA do not decrease the risk for stroke and there is no association between stroke risk and Hg at these low levels.
|
|
| 5. |
- Wennberg, Maria, et al.
(author)
-
Kadmium, bly och kvicksilver i blod samt kadmium och bly i urin hos unga och medelålders kvinnor i Skåne samt Norr- och Västerbotten : Slutrapport för projekt 215 0404 inom Nationella Miljöövervakningen
- 2007
-
Reports (other academic/artistic)abstract
- Sammanlagt 501 kvinnor i åldrarna 20-35 år (unga) och 50-60 år (medelålders) från Skåne (2006-07) samt Norr- och Västerbotten (2004) undersöktes med avseende på exponering för de toxiska metallerna kadmium (Cd), bly (Pb) och kvicksilver (Hg). Exponeringen bedömdes genom analys av halter i blod (B) och urin (U).258 kvinnor som aldrig rökt hade signifikant lägre B-Cd (P<0,001) och U-Cd (P<0,001) än de som någonsin rökt. Medelålders kvinnor hade signifikant högre B-Cd (P<0,001)och U-Cd (P<0,001) än de unga.B-Cd var högre hos kvinnorna i Skåne än i Norr- och Västerbotten, både bland de unga (median 0,20 mot 0,16 μg/L) och medelålders (0,36 mot 0,27 μg/L) kvinnorna. Bland icke-rökare var skillnaden signifikant (unga: 0,17 mot0,14; medelålders: 0,31 mot0,23 μg/L; P=0,001). U-Cd var också högre i Skåne och Norr- och Västerbotten (unga: 0,13 mot 0,11 μg/L; medelålders: 0,27 mot 0,22 μg/L; densitets-justerade värden). Skillnaden var signifikant bland icke-rökare (unga: 0,12 mot 0,10; medelålders: 0,20 mot 0,19 μg/L; P=0,019).Vid jämförelse med mätningar av 1999 hade de medelålders kvinnorna i Skåne inte sjunkit signifikant i B-Cd och U-Cd. Vid jämförelse med undersökningar av kvinnor i Norr- och Västerbotten 1990-99 hade Cd i erytrocyter inte heller sjunkit. Vad gäller B-Cd hos unga kvinnor hade ingen förändring skett i jämförelse med mätningar 2003-04 Västerbotten, antagligen inte heller i Skåne 2002-03.Det förefaller således som om exponeringen för Cd i den känsligaste delen av populationen inte visat någon gynnsam utveckling. Detta är betänkligt, eftersom de Cd-nivåer som uppmättes hos de medelålders kvinnorna i tidigare studier har visats ge risk för sub-kliniska, toxiska effekter på njurar och skelett.Medelålders kvinnor hade signifikant högre B-Pb (P<0,001) och U-Pb (P<0,001) än de unga. B-Pb var inte signifikant beroende av rökvanor, medan U-Pb var högre hos rökare.B-Pb skiljde sig mellan de medelålders kvinnorna i Skåne samt Norr- och Västerbotten (19 mot 15 μg/L; P=0,013), men inte mellan de unga kvinnorna (9,7 mot 10 μg/L). Även för U-Pb hade de medelålders kvinnorna i Skåne högre värden än de i Västerbotten (0,94 mot 0,83 μg/L; P=0,008), medan U-Pb inte skiljde sig signifikant för de unga kvinnorna (0,67 mot 0,62 μg/L).Vid jämförelse med mätningar av 1999 hade de medelålders kvinnorna i Skåne sjunkit signifikant i B-Pb och U-Pb. Vid jämförelse med undersökningar av kvinnor i Norr- och Västerbotten 1990-99 hade Pb i erytrocyter sjunkit. B-Pb hos unga kvinnor hade inte tydligt sjunkit jämfört med mätningar hos gravida i Skåne 2002-03 och Västerbotten 2003-04.Endast enstaka av de B-Pb som uppmättes hos kvinnorna har i tidigare studier visats ge risk för sub-kliniska, toxiska effekter på foster och blodtryck. Dessutom är, som sagt, exponeringen på väg nedåt.B-Hg var högre hos äldre än hos yngre (P<0,001).B-Hg skiljde sig inte signifikant mellan medelålders kvinnor i Skåne samt Norr- och Västerbotten (1,4 mot 1,5 μg/L), men unga kvinnor i Skåne hade signifikant lägre nivåer än de i Norr- och Västerbotten (0,54 mot 0,78 μg/L; P=0,006).Vid jämförelse med mätningar av 1990-90 synes kvinnorna i Norr- och Västerbotten inte ha sjunkit i Hg i erytrocyter, även om jämförelsen inte är lika säker som för Cd och Pb. Vid jämförelse av B-Hg hos unga kvinnor hade inte heller någon tydlig förändring skett i jämförelse med mätningar 2002-04 hos gravida i Skåne och Västerbotten.De B-Hg som uppmättes hos kvinnorna ligger under de som i tidigare studier visats ge risk för sub-kliniska, toxiska effekter på foster samt hjärtinfarkt.De aktuella resultaten bör ligga till grund för fortsatt uppföljning av förändringar över tid av exponering för toxiska metaller; särskilt viktigt är det att hålla Cd-exponeringen under övervakning. Resultaten kommer också att utgöra en del i den geografiska kartläggning, med samma metodik, av exponering i Europa och vissa andra delar av världen, som ingår i EU-projektet PHIME (Public health impact of long-term, low-level mixed elemen exposure in susceptible population strata), vilket koordineras från Lunds och Umeå Universitet.
|
|
| 6. |
|
|
